Time out, please!

Varför går tiden så fort när man har roligt?! Jag stortrivs med att vara hemmafru (föräldraledig är väl rätta ordet, egentligen) och jag vill verkligen inte att tiden bara ska rusa förbi som den gör nu.
Bjuder på lite bilder på Sixten när han var alldeles ny:






Det är underbart att se varje litet framsteg (just det, Sixten kan förresten sitta själv nu! Och så har han fått två tänder!), men jag vill samtidigt att han ska vara bebis lääänge!

Helgen har (som alla andra dagar) gått fort förbi. Gustav hade feber i fredags eftermiddag, men den gick över lika snabbt som den kommit. I fredags kväll var vi trötta hela familjen. Barnen lade sig i vanlig tid (19:30) och jag och A somnade i varsin soffa. I lördags var hela familjen en sväng på stan. Först gick vi lite i affären och tog en fika (barnen skötte sig exemplariskt, skönt att de oftast väljer att få utbrotten HEMMA), sedan lekte barnen av sig lite på lekplatsen. Det blåste kallt så lekstunden blev inte långvarig.
På lördagskvällen blev vi bortbjudna på middag så vi slapp att laga själv. Härligt!
Idag, söndag, har vi bara varit hemma. Jag har brottats med tvätthögarna & roat barnen hela dagen och A har fortsatt med renoveringen.
Imorgon är det måndag igen och en ny vecka tar vid. Hoppas den innehåller mer än bara måndag-fredag-lördag-söndag. Det känns ju som att tisdag-onsdag-torsdag bara försvinner alltid?!

//Jenny